Syrran har haft min brandon-tshirt jag fick av henne i julklapp förra julen i flera veckor.
Eftersom vi har en tyst överenskommelse om att vi FÅR sno varandras grejer säger jag
inget. Det är en bra överenskommelse.

Men nu har hon den HELA TIDEN. Och den är helt uttöjd och pajad i passformen!
Lägg den i tvätten säger jag. Jag vill också ha den fattar du väl.
Man vill ju inte vara fittig. Men jag är nog ganska fittig ändå. Jag blir ilsken för fort.
Svish säger det bara. Sen ångrar jag mig.

Folk är fittiga och jag blir uttråkad. Det är så jävla banalt. Kommer jag aldrig bli
tillräckligt gammal för att slippa? Kan inte brudhjärnor bli vuxna hjärnor nån gång?
Jag orkar inte ens bli irriterad längre. Det är så sjukt jävla tråkigt med andra
människor, prat om varandra vem har sagt vad till vem om vem, hit och dit.

Jag hatar det där, jag hatar att bli inblandad. Jag bryr mig fan inte. Fatta.
Jag saknar naturen och djur och konst och bra film och böcker och
ordentliga disskutioner. Jag kräks på folk alltså.
De är så tråkiga.