Ibland är det bara irriterande och snurrigt att veta grejer om andra för när jag väl vet
kan jag inte låta bli att fundera.
Jag såhär bara tänker och du är så ynklig du har alltid varit så ynklig och osäker så
fort man kom lite närmare dig var du bara rädd och jag tyckte det var en sån turnoff jag
tyckte du var så jävla löjlig och tog dig aldrig på allvar och det skäms jag för nu men
jag förstår inte hur du kan förvänta dig någon respekt du måste förtjäna den och jag
förstår inte hur du av alla människor kan ha fått lov att bete sig sådär, det är
skrattretande sorgligt. Det har varit lite intressant ur sånahär psykologiska synvinklar,
jag kan inte låta bli att fundera på hur det fungerar. Hur kan man vara så förutsägbar
och jag tror säkert att du har äkta känslor som alla andra men det är lika
skrattretande sorgligt att inte kunna stå för det. Hela vägen. Så fegt.
Du är inte värd det. Du är så oförtjänt av det och det gör mig så trött.
När jag skrivit detta ska jag sluta tänka på saken alls för det är alldeles
för förutsägbart.